Aaaamt.....
Så skulle vi då gå ut och ha lite trevligt, min hjärter kung och jag. Bara vara herr och fru, inga barn. Gå på en spelning på en pub, dricka lite, äta lite, lyssna på bra musik, umgås med våra vänner och ta med oss ett lite gäng hem på efterfest för att fira makens nära förestående födelsedag. Vi hade sett fram emot detta.Halv nio ringer min svägerska och berättar att mina svärföräldrar är på väg in till akuten med Myrdal som har satt handen på kaminen. Jag säger åt mannen att stanna kvar, får en nykter kompis att köra mig till lasarettet och väntar sedan långa minuter. Jag befann mig ju precis i närheten medan de hade en bit in till sjukhuset. När de kommer in genom dörrarna, dottern illvrålande och svärmor likblek i ansiktet, tror jag att jag ska kräkas. Svägerskan som jobbar på akuten har ringt i förväg så de är beredda på att vi ska komma så vi får gå direkt in till ett undersökningsrum och inom ett par minuter är läkaren där.
Andra gradens brännskada över hela handflatan. Det kommer inte bli några men. Det kommer att ta tid att läka. Infektionskänsligt. Det kommer att vätska.
Men det komer inte bli några men.
Jag vet hur ont det gör på henne och det gör lika ont i mig. Hela hennes lilla handflata.
Nu sover hon, genomsvettig av svett och tårar. Min älskling.
Och inte blev det någon utgång för oss den här gången heller.
posted by Team Southeast Sweden @ 11:30 PM
0 Comments:
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home