Nåd
Ibland överväldigas man av tankarna på livet. Som det här med barn. Att se sitt barn och inse att det här livet har vi skapat, utan att fråga någon om råd, utan att begära tillstånd. Hur gick det till? Var hittade vi hennes själ? Och tanken att denna nya lilla människa är en blandning av mig och min älskade, lika mycket han som jag, och att vad som än händer kommer vi alltid vara förbundna genom henne. För att inte tala om förtroendet. Att vara den tryggaste, viktigaste människan i någons liv, den hon helst kryper upp hos, den som kan jaga iväg monster, den som självklart alltid kommer att finnas där, den som hon utan ett tvivel vet älskar henne över allt annat. Hur har jag förtjänat detta förtroende? Ibland uppfylls jag helt enkelt av den nåd som visats mig genom henne.Fö är det en väldigt, väldigt grå och tyst fredag. Tom telefonen verkar ha tagit helgledigt, och då är klockan bara förmiddag. Inte ens favvo-studenten har ringt idag. Hon blev väl rädd i tisdags då vi kom ihop oss lite huruvida brev kom fram som frankerats i fel hörn. Hon lyckades dessutom skrämma slag på vår stackars vaktmästare, han kom upp sen hon sa "nu ringde den där galna människan, jag höll inte på att bli av med henne" och han som är så snäll. Stackarn lär väl inte våga svara i telefon igen.
posted by Team Southeast Sweden @ 10:14 AM
0 Comments:
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home