Bröllopsdag i april
I lördags skulle vi fira bröllopsdag. Av olika omständigheter (varav den största det faktum att vår dotter upptäckt vilka fantastiska varelser hennes föräldrar är, varför skulle man vilja tillbringa tid med någon annan? Man kan i viss mån förstå henne i detta resonemang) skulle barnvakterna (smått nervösa farföräldrar) infinna sig lördag förmiddag och ta hand om fridsstöraren några timmar. Med detta i åtanke försökte jag/vi komma på vad sjutton kan man göra som är mysigt och barnovänligt (men inte för sötsliskigt och romantiskt) en grå lördag i april mitt på dagen?Jag frågade alla: Vad ska vi hitta på? Och fick ungefär samma spontana svar från alla. En haka som föll ner, ögon som försvann i fjärran och blev glasartade, en mängd hummanden och harklanden. En fluga surrade när den desperat försökte ta sig ut genom glaset i fönstret. Nej, det gjorde den kanske inte, man hade detta varit en film hade det definitivt funnits en fluga där.
Och efter att alla grävt i sina aprilhjärnor och hittat mer eller mindre dammiga objekt (en del hittade faktiskt ingenting, vilket är läskigt, man kan förmoda inbrott, men fick iaf tummen ur att vårstäda därinne) kom alla till samma slutsats: Det hade varit lättare om det var sommar. Om det var varmt. Då hade man kunnat ha picknick osv
Jaha, men det hjälpte ju inte oss. Det är inte sommar, hur mkt vi än kan vilja att det var det. Vad sjutton gör vi på vintrarna eg? Kryper in i våra mörka grottor och väntar på våren? Varför tillåter vi oss själva bara att leva under sommaren? Är det bara just vi som råkar (varför säger man så, skyller på ngn annan, vuxna människor "råkar" inte bo ngnstans, de väljer själva. Samma brist på ansvarstagande som i alla andra aspekter av vuxet liv i Sverige) bo i en sommarstad? Eller är det vi svenskar? Eller slumrar hela världen på vintern? Tur det inte är vinter överallt på jorden samtidigt...
Nåja, vad gjorde vi tillslut då? Jo, vi åt frukost på ett mysigt fik. Inte så jätteromantiskt eftersom det hela tiden ramlade in folk vi kände, som oxå kände varann på underliga sätt, kändes lite farsartat. Det här är en på tok för liten stad. Men det var mysigt. Och sedan åkte vi och kollade på bilar. Dyra, nya, fina bilar vi inte har råd med. Vi testkörde tom en, och blev kära. I bilen alltså. I varandra blev vi kära.... för....hm.... väldigt länge sedan tydligen. Och så jämförde vi säljare. Det var roligt, att se hur man blev bemött på de olika ställena, väldigt olika kan jag säga. Sedan åt vi lunch och åkte hem. Huliganen var ff glad. För er som är nyfikna på återstoden av dagen, spana in makens blog, den sammanfattar kvällen rätt bra...
Summan av hela denna röriga kardemumma: Ni som funderar på att knyta hymnens band - gör det på sommaren! Gifter er gör ni bara en gång (åtminstone med varann. Åtminstone troligtvis bara en gång med varann), men har ni sådan tur att giftermålet var ett vettigt beslut så kommer ni att fira mååååånga bröllopsdagar. Gör det enkelt för er och ta det på en årstid som inte innebär så mkt huvudbry!
0 Comments:
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home