Det struntar jag högaktningsfullt i
Är inte det en konstig fras? Jag menar, oftast när man struntar i något känner man inte det minsta högaktning för det. Ja, faktiskt jämt. Det är nästan en omöjlighet, att strunta i något man högaktar. Varför skulle man högakta det? Eller är det sättet man struntar i något som är högaktningsfullt? Och vad betyder isf det? Att man bugar och tänker på annat samtidigt? Fast det är kanske oartigt att strunta aktningslöst, för att inte tala om högaktningslöst.Men det struntar jag högaktningslöst i. Mmmmm, den frasen smakar bättre!
posted by Team Southeast Sweden @ 8:09 PM
3 Comments:
fast det är väl själva struntningen som har sägarens egen högaktning?
det är alltså ett sätt att strunta i saker på ett väldigt självgott sätt?
mmmm...det är en tanke förstås....
jo jag säger nog som niklas. det är sättet man struntar i någonting på. fast vad vet jag.. :-)
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home