Skitvecka
Måndag:Jag skulle gå ett litet raskt ärende till Clas Ohlsson, för att köpa klortabletter. jag snurrade runt en stund men lyckades inte hitta dem, så jag gick till informationen. Väl där träffade jag en kille som jag inte träffat på flera år, trevligt med en liten pratstund! Men det blev ingen liten pratstund, för gubben före oss i kön tyckte tydligen att informationsdisken på Clas Ohlsson var ett alldeles utmärkt ställe att bosätta sig på. Så killen från förr med sin fråga om plattänger och jag med mina klortabletter fick oss en rätt lång pratstund.
Till slut kom väl gubben på att han faktiskt hade ett eget hem att gå till och lommade iväg med sin ifyllda garantisedel eller vad det nu var. Efter lite upplysning hittade jag raskt mitt klor (på båtavdelningen av alla ställen!) och ställde mig i den kilometerlånga kön. Plattångskillen kom strax därefter och berättade att han efter att ha fått svaret att plattängerna var slut vigt hoppat över grinden ut i friheten och upptäckte inte förrän i rulltrappan ner att han höll ett paket cd-fickor i näven, som han glatt studsat ut med rakt framför ögonen på killen i informationen. Men eftersom vi inte är snorisar längre utan ansvarsfulla vuxna, kom han nu tillbaka för att reglera sin skuld. Och återigen pratade vi bort en stund. Skönt att ha lite sällskap i denna värld av väntan...
Väl framme i kassan sträckte jag glatt fram mitt kort, jag kunde redan i näsborrarna ana utomhusluften, jag skulle snart vara fri! Springa lycklig iväg, hand i hand med mina klortabletter, över blommande fält.... nej. Kortet fungerade inte. "Jag kan ta din legitimation" sa kassörskan, men nej, det fungerade inte ändå. Svettig sträckte jag fram mitt andra kort, mitt nödfallskreditkort. Tvärstopp, fungerade inte heller. "De har nog avmagnetiserats" säger kassörskan hjälpsamt "det kan bli så om man har för många kort ihop". Skamset fick jag lomma iväg, och hela vägen tillbaka till jobbet förbannade jag mitt senaste förvärv på kortfronten, mitt splitternya HM-kort. Det var tydligen droppen som fick min plånbok att rinna över.
På jobbet upptäcker jag att det möte jag trodde började klockan 2 i själva verket började klockan 1, och jag var tio minuter försenad...
Tisdag:
Sådär ja! Imorse tog jag minsann mod till mig och skulle köra vår eu-moppe in. Jag har dragit på det lite, jag var helt enkelt feg. Jag har aldrig haft någon moppe, och tänk om polisen skulle ta mig? Tror ni jag fick igång den? Nej. Jag vred och drog och tryckte, men den hostade bara lite. Jag hojtade till grannens pojk, en finnig, ranglig yngling i moppeåldern (perfekta förutsättningar mao) och han kom snällt och försökte hjälpa mig. Han fick inte heller igång den. Jag har förmodligen dragit ur batteriet, och den gick inte att kicka igång heller... Min granne som brukar vara snäll och låta mig åka med hade redan försvunnit i fjärran. Så då fick jag traska ner till bussen, bara för att upptäcka att den enda buss som gick skulle vara framme halv nio. 40 minuter! Jag som skulle vara tidigt på jobbet idag hade jag tänkt! Just som jag funderade på att gå hem och lägga mig under täcket och inte komma fram förrän den här hemska veckan var slut, kom en ängel som bor granne med oss körandes (jag undrar alltid hur han får in de gigantiska vingarna, skulle vilja se honom kliva in i bilen någon gång. Och varför flyger han inte?) och plockade upp mig och körde mig till jobbet. Nånting bra iaf.
Ett är helt säkert: Jag köper ingen lott den här veckan! Det är bara att sätta på sig hjälmen och vänta på vad mer gudarna tänker slänga i huvet på en. Och ni som känner mig, akta er som sjutton, i närheten av mig kan vad som helst hända. Och inte är det trevliga grejer...
posted by Team Southeast Sweden @ 8:13 AM
1 Comments:
han skulle behöva en med sade qt manen b :-)
(dotter "hjälper till" att skriva)
nej han skulle ge bort den till nån :-(
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home