Herregud så smart jag är!
Intressant att läsa om sig själv i tidningen, särskilt om man läser smarta, insatta saker som man tydligen har sagt. Bara det att man inte har sagt det. Någon annan sa det, och man var i rummet när det sades. Det är ungefär så nära man kommer. Kanske ingen annan tycker det är roligt, men jag skrattade så jag grät igår åt mina visdomsord i gårdagens blaska:
Runt 100 hyreslägenheter i max fyra plan från två till fyrarummare men inget speciellt seniorboende, varken nu eller senare?
- Vi räknar med att det här ska bli ett så attraktivt område så generationsmixen sköts automatiskt, spår *Thaa*.
400 i tomtkön
Hon avslöjar också att det redan finns 400 *...*bor i tomtkö som ser till att hålla bostadsbristgrytan kokande varje dag.
Ja herregud, vad jag vet mkt! :-)
hjärnstress, hjärndöd
Jul om drygt en vecka. Det är faktiskt helt otroligt. Vädret ute känns som september och hemma har vi inte ens fått upp adventsljusstakarna än. Inte en lussebulle är bakad. Det hänger ihop med stressen. Både maken och jag har så mycket att göra på jobbet att de få timmarna hemma går åt till att försöka få ner pulsen. Men egentligen spelar det ingen roll. Julaftonen ska tillbringas hemma hos svärmor, och som den duktiga husmor hon är kommer allt finnas på julbordet och vara hemlagat, julgodiset kommer att vara tillverkat, granen klädd och glöggen dofta i huset. Vår lilla familj kommer som de slarviga karriärsmänniskor i dryga trettioårsåldern som vi är att dyka upp med endast köpta, färdigproducerade bidrag till festen. Hemma kommer det bli en jul med endast det vi tycker är viktigt, vilket troligtvis kommer att bli skinka och choklad i stora mängder, samt en blinkade ljusslinga som spelar falskt.Men det känns rätt skönt. Jul kommer det bli i alla fall.
