Det struntar jag högaktningsfullt i
Är inte det en konstig fras? Jag menar, oftast när man struntar i något känner man inte det minsta högaktning för det. Ja, faktiskt jämt. Det är nästan en omöjlighet, att strunta i något man högaktar. Varför skulle man högakta det? Eller är det sättet man struntar i något som är högaktningsfullt? Och vad betyder isf det? Att man bugar och tänker på annat samtidigt? Fast det är kanske oartigt att strunta aktningslöst, för att inte tala om högaktningslöst.
Men det struntar jag högaktningslöst i. Mmmmm, den frasen smakar bättre!
Nej, det är sant....
....jag uppskattar inte Pillirompost! Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan vilja stoppa något i munnen som luktar som det nyss kommit ur magsäcken på någon annan. Och dessutom tvinga andra att uppleva "jag-har-nyss-spytt"-känslan - varje.gång.man.öppnar.kylen. Denna lilla ostbit, vars huvudingrediens verkar vara magsyra, lyckas på något sätt kontaminera allt.
I nöd och lust. Det är Pilliromposten som är nöden.
Ps. "Vad sjutton babblar hon om?" Fråga dr. Hossmo
Ute och... åker skidor?
Så härligt när sommarvärmen nu har infunnit sig. Och då är det väl självklart att man tänker på... skidåkning? Eller?
Häromnatten då jag inte kunde somna började jag tänka på detta märkliga fenomen längdskidåkning, klassisk stil. Om man tänker efter går ju faktiskt nästan alla människor lite utåt med fötterna. Det är väl för att öka på balansen. Och de som inte gör det, de vars tår faktiskt pekar rakt fram, ser ut att gå inår med fötterna. Till och med vårt syncentra är alltså inställt på att Homo Sapiens går utåt med fötterna. Men då kommer vi alltså till skidåkningen. Tänk dig att i mil efter mil, förslagsvis fem, tvinga dina fötter att röra sig spikrakt framåt i ett spår och dessutom göra det så fort du kan. Borde inte helt fel muskler bli ansträngda eg? Borde inte duktiga längdskidåkare ha feta muskler på helt bisarra ställen? Borde de inte ha ruggigt ont när de blir gamla? Varför gööööör folk så mot sig själva? Det är ju naturvidrigt! Tur att den mer naturliga skatestilen uppfanns, så att skidgalningarnas fötter kan gå åt de håll de var menade från början. Nästa gång jag möter en person med förkärlek för klassisk stil måste jag studera henne/honom. Kanske går de alla inåt med fötterna från början, kanske måste de det för att bli duktiga? Eller kanske har fötterna tvingats inåt av den mångåriga träningen? Ett mysterium som måste bli löst helt enkelt!
Sämsta knullplattan?
Vår vän snajd bloggade just och frågade efter läsarnas bästa knullplattor. Men vore det inte roligare med en lista över tidernas sämsta knullplatta? Alt bakgrundsljud. Mitt sämsta bakgrundsljud är ett avsnitt Beavis and Butthead. Kom igen nu, vilket är det minst romantiska/upphetsande/porriga ni kan tänka er?
Hur gick det?
För er som inte orkar gissa så gick det så här:
1) Både dottern och vi ÄLSKAR hennes napp!
2) Dottern tycker mest om plastleksakerna, och det är ju hon som ska leka med dem. Där fick vi vårt snobberi i ansiktet! När det gäller saker som blinkar, piper och spelar - visst kan de vara irriterande, men det finns inget som är så effektivt för att distrahera en barn som är lite tjurigt eller som ramlat och behöver bli glatt igen (inte ens mammas famn).
3) Hrm, jaha, så barn kan bli sjuka? Barn kan bestämma att de inte VILL vara hos barnvakt? Jaha...
4) Vi smyger, åker hem tidigt för att hon ska få sova, lägger av luren på kvällarna... säg ngt man kan göra på barnets villkor och vi har gjort det! Ibland känns det så iaf...
Ja där ser man, ingenting blir någonsin som man tror...
Saker jag visste innan jag fick barn
Innan min dotter föddes var jag så säker på att:
1) Vårt barn skulle inte ha napp. Jag har aldrig haft napp, varför skulle hon ha det? Bara jobbigt att sluta med sen, och det ser så illa ut när en fyraåring har napp.
2) Vårt barn ska inte ha en massa "plastskit", det får bli riktiga träleksaker eller inget. Inte heller skulle hon ha en massa saker som spelar, blinkar, piper. Sånt skit!
3) Vårt barn skulle vi se till att ha barnvakt till minst en gång i månaden, så vi skulle få vuxentid.
4) Vi skulle inte smyga runt vårt barn, hon skulle få vänja sig vid ljud när hon sov, få hänga med och lära sig att sova i vagnen borta, bli ett sånt barn som man lätt tar med sig överallt.
Gissa vad som hände?
Mitt jobb och jag
Ibland , ganska ofta, tycker man att man har alldeles för låg lön. Ett par tusen till i månaden är man ju alltid värd. Sen ibland undrar man vad de eg betalar en för. Kommer just tillbaka från innegården utanför jobbet där jag tillbringat en stund med att slänga en banan högt upp i luften, om och om igen. Och jag lovar, det var i jobbsyfte. När de anställde mig, tänkte de då "henne måste vi ha, kolla in den där armen, med den måste hon vara suverän att kasta bananer!"? Jag måste iaf vara en naturbegåvning, inte ett ord om denna viktiga kunskap på alla år jag utbildat mig. Nu är det dags att spana in resultatet av mina anstängningar. Jag säger som Tarzan:Aiiiiaiiia!!!!
Att bo på landet
En av de icke föraktliga fördelarna med att bo på landet är att om du missar bussen kommer ngn och plockar upp dig. Jag bloggade om detta för inte så länge sedan, jag vet (hur ofta kan man missa bussen eg?) men det finns tydligen fler änglar som bor i vår lilla by. Hela byn verkar vara befolkad av dem. Som glatt kör in en till stan fast de jobbar ute på industriområdet utanför stan. Ibland får man en känsla av att färdas tillbaka i tiden, till en tid då människor brydde sig om varandra och inte såg vänlighet som en icke förnyelsebar tillgång. Kanske är det bara nostalgi efter en tid som aldig funnits, en dröm som aldrig varit sann. Men i alla fall:Länge leve änglarna! Hurra hurra hurra!
Logiken bakom energin
Eller inte. Det ÄR inte logiskt! Hur kan man en dag då man "bara gått och lagt sig lite sent" vara halvdöd, medan man en annan dag, en dag som denna, inte somnar ordentligt förrän klockan fem och sedan kliver upp halv sju och går till jobbet och ändå fungerar man rätt bra hela dagen? Jag funderade allvarligt på om jag var en säkerhetsrisk eller något om jag gick till jobbet imorse, ändå har jag inte gäspat en gång. Skumt. Men det är väl bara att tacka och ta emot.
