Snart tvåbarnsmor
Har nog fått en liten post30-årskris, fast tvärtom. Om ni förstår vad jag menar. Plötsligt känner jag ett behov att vara ansvarfull, idealistisk, dela med mig. Maken hävdar att sådana kvinnliga "rädda världen"-slängar brukar komma i 20-årsåldern, så jag antar att det här är min röda sportbil.Å andra sidan, när jag var 20 hade jag inte råd att vara idealistisk och köpa ekologiskt, för att inte tala om mitt senaste tilltag: Ett fadderbarn. Jag har länge funderat på att "skaffa" mig ett fadderbarn, och äntligen, dagen efter min 31-årsdag (förmodligen ett viktigt datum) har jag skickat in en intresseanmälan. Så snart får vi en ny liten familjemedlem, åtminstone ett nytt litet ansvar. Min stackars man blev inte tillfrågad om det här barnet, men han gav sitt stöd till handlingen i efterhand (Mycket lyckat tillvägagångssätt måste jag säga. Det är kanske så man ska göra även med nya biologiska familjemedlemmar?) så nu väntar vi spänt på att se vilken liten varelse vi ska få följa genom åren. Och vem vår Myrdal ska dela uppväxt med, om än långt borta.
Själv växte jag upp med en tjej som hette Tina. Jag träffade henne aldrig, men hon var lika gammal som jag och växte upp sida vid sida med mig långt borta i ett annat land som hette Indien. Varje jul fick vi brev och bilder från henne, och det var så spännande. Faktiskt tror jag att jag lärde mig en del om världen av Tina, trots att jag aldrig träffade henne. För mig var hon en del av vår familj. Hon var vårt fadderbarn i 20 år, från nyfödd tills hon hade gått ut skolan.
Ingen kan rädda alla men alla kan rädda någon.
posted by Team Southeast Sweden @ 10:35 AM
0 Comments:
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home