Jag - en liten stumpa
Oj, nu var det grymt länge sedan jag bloggade! Har funderat på att blogga ibland, men inte kommit på ett endaste ord intressant att kontemplera över (förutom böjningen "kontemplera", finns den?).Nu om dagarna funderar jag lite iaf (ett framsteg). Och just nu är det "könskampen" som tar upp mina tankar. Plötsligt har min arbetsplats blivit ett minfält, där man endera är gubbe eller en liten snärta. Män i 50-60-årsåldern i maktpositioner och assistenter i form av yngre kvinnor. Män som ger varandra mer makt och kvinnor som får frågan om vem som tar hand om tvätten när de arbetar. Män som inte överhuvudtaget ser problemet med att endast män syns på bild och uttalar sig i våra publikationer, och kvinnor som höjs till skyarna för att de är tysta och gör vad de bli tillsagda.
Och så de som kommer mitt emellan. Kvinnliga chefer, de få kvinnliga chefer som finns, som behandlas som assistenter trots hög utbildning och kompetens. Kvinnor som inte är tysta och bara gör det de blir tillsagda. Män som reagerar, som inte vill vara del av ett sånt system.
Jag har aldrig riktigt trott på den här bilden. Jag har alltid hävdat att förväntar man sig respekt så får man respekt. Och så plötligt finner jag mitt mitt i ett sånt system, det klassiska. En arbetsplats med en jämställdhetsplan man är stolta över, som dock tyvärr trots fina mål och formuleringar är mest ett hån. För inställningen hos dessa gubbar, och acceptansen hos många kvinnor, är så djupt rotad att innehavarna inte är medvetna om det trots att det genomsyrar allt.
Det var ett brutalt uppvaknande. Jag vill inte att det ska vara så här. Jag förstår inte varför det är så här. Men vad sjutton gör man åt det? Att diskutera det är som att vada i kvicksand, männen förstår inte alls och kvinnorna är arga och kränkta, men samtidigt uppgivna. Vad gör vi? Väntar på att gubbarna ska dö ut? Fast under tiden har de skolat in fler män, män som vuxit in i den här kulturen.
Det är år 2006. Vi lär dö av växthuseffekten innan vårt samhälle är jämställt. Det är en mycket nedslående tanke.
posted by Team Southeast Sweden @ 3:40 PM
3 Comments:
Jag förstår. Speciellt efter att ha läst Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra av Liza Marklund och Lotta Snickare. Fick den i f-dagspresent nyligen och enligt mig så borde nog fler män (och kvinnor) kasta ett öga i den. Mer info här:
http://www.cdon.com/main.phtml?navroot=902&nav=4108&nav_genre=4108
Och här:
http://www.piratforlaget.se/sidor/bslma8.html
Årets julklapp på kontoret kanske?! ;-)
haha ja det vore ju grymt faktiskt.
Jag har precis som min fru tänkt att "så dumma är väl inte män" generellt. men tydligen är det så.
Och jag kan inte garantera att jag själv heller gör helt klanderfria insatser alla gånger :(
Vad arg du låter.....
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home