Saker jag längtar efter som småbarnsförälder
1. Att få vara lite snygg. Att vara ren en hel dag, att kunna sminka mig utan att ha ett litet barn som hänger i mina byxor, att kunna ha halsband, att orka raka benen (och annan kroppsbehåring) oftare än en gång per år (liten överdrift kanske). Tänk om man vore ensamstående och dessutom kände att man var tvungen att ut och ragga: "Hej, vill du hänga med hem och leka kurragömma i mina lurviga ben?" Stackarn skulle aldrig hitta ut igen. Eller "Nej, o, kläm mig inte på rumpan, då blir du kladdig!" Att sedan försöka förklara att det är mosad banan och inget ännu äckligare.... Bara den tanken gör ju att man känner att man måste anstränga sig lite till för att behålla den karl man har. Älskling, håll ut, snart ska jag bli snygg igen (eller ja, snygg och snygg, men så snygg jag blir med det material jag har att jobba med)!2. Att ha det städat hemma. Trots att vi plockar, städar, diskar hela tiden hopar sig dammråttorna och var man än går trampar man på pekböcker, tågräls och plastspadar. Öppnar man ett handduksskåpet kan man hitta en leksakshund, en hårborste och en halv nektarin. Smulor, smulor överallt. Mina skor i tvättmaskinen, durkslaget under vardagsrumsbordet, små strumpor på köksgolvet. Vi gör inget annat än att städa känns det som. Ändå är det bara hyfsat prydligt då Myrdal sover. När hon sedan vaknar går hon farm som en orkan och efter fem minuter ser det ut som ett bombnedslag igen.
3. Att ha lite tid för att göra saker som bara roar mig. Som att läsa en hel dag, rensa ogräs i mitt trädgårdsland, sitta på ett café och fika med en tjejkompis flera timmar i sträck.
4. Att kunna ha massor av pengar att spendera på lyxvaror som kläder till mig själv, böcker, resor. Inte bara lägga pengar på bilskatt, välling, blöjor, hushållspapper, vattenräkning, panodilsuppar, tvättmedel...
5. Att kunna gå ut med soporna utan någon står vid dörren och illvrålar under min 2 minuter långa utflykt. Visst är det skönt att vara älskad och saknad, men herregud, nån måtta får det vara.
Tur att det finns så mycket som uppväger. Tur att hon har ett sånt rart leende, en sån go mage att pussa, så knasiga grejer för sig att man måste skratta. Annars vete sjutton ;-)
posted by Team Southeast Sweden @ 7:41 PM
3 Comments:
ha ha ha...vem känner inte igen sig i detta? Det enda jag kan säga är: Små barn = små bekymmer, stora barn = stora bekymmer. Så håll ut. Om 15 år vill hon knappt vara hemma och då längtar du tillbaka till den här tiden...
ja man får ju vara glad så länge de faktiskt vill umgås med en. Usch, nu blir jag nostalgisk. Redan.
Åh det låter ju helt, hm underbart :) Det jag inte förstår det är hur du öht har tid med allt... det förstår jag aldrig när det gäller småbarnsföräldrar... Jag hinner ju knappt med mitt liv idag känns det som. Men man får väl andra prioriteringar kan tänka :)
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home