Topp fem..
... saker som andra tar det personligt om man inte gillar:
1)Vattenmelon. ("Va? Tycker du inte om vattenmelon?Men då har du aldrig smakat en RIKTIG vattenmelon!")
2)Kaffe ("Är du inte vuxen än?")
3)Fetaost. (Huvudet på sned, rynkad panna, budskapet har svårt att gå in...inte gilla Feta?)
4)Soltorkade tomater. (Pinsam tystnad. Alla vet ju att soltorkade tomater är vår tids vardagsklass. Visar att man förstår hur världen funkar, hur man rör sig i de finare kretsarna, vad som är inne. De soltorkade tomaterna har tagit balsamvinägerns plats som symbol för trendiga, fräscha, framgångsrika och rika paren runt 30. De som kan göra vad de vill, ta en spontan weekend i Paris, köpa jeans som heter sånt som "Finger in the Nose", de som även efter att de fått barn (om de får några) ändå är trendiga, välfriserade och framförallt nystrukna. Att erkänna att man inte gillar soltorkade tomater är att erkänna att man inte tillhör dem. Erkänner sånt gör man bara inte. Man tuggar, sväljer och ler. Men inte för överdrivet.)
5)Lamm.("Va? Tycker du inte om lamm?Men då har du aldrig smakat ett lamm som är tillagat på RIKTIGT!")
Skitvecka
Måndag: Jag skulle gå ett litet raskt ärende till Clas Ohlsson, för att köpa klortabletter. jag snurrade runt en stund men lyckades inte hitta dem, så jag gick till informationen. Väl där träffade jag en kille som jag inte träffat på flera år, trevligt med en liten pratstund! Men det blev ingen liten pratstund, för gubben före oss i kön tyckte tydligen att informationsdisken på Clas Ohlsson var ett alldeles utmärkt ställe att bosätta sig på. Så killen från förr med sin fråga om plattänger och jag med mina klortabletter fick oss en rätt lång pratstund. Till slut kom väl gubben på att han faktiskt hade ett eget hem att gå till och lommade iväg med sin ifyllda garantisedel eller vad det nu var. Efter lite upplysning hittade jag raskt mitt klor (på båtavdelningen av alla ställen!) och ställde mig i den kilometerlånga kön. Plattångskillen kom strax därefter och berättade att han efter att ha fått svaret att plattängerna var slut vigt hoppat över grinden ut i friheten och upptäckte inte förrän i rulltrappan ner att han höll ett paket cd-fickor i näven, som han glatt studsat ut med rakt framför ögonen på killen i informationen. Men eftersom vi inte är snorisar längre utan ansvarsfulla vuxna, kom han nu tillbaka för att reglera sin skuld. Och återigen pratade vi bort en stund. Skönt att ha lite sällskap i denna värld av väntan...Väl framme i kassan sträckte jag glatt fram mitt kort, jag kunde redan i näsborrarna ana utomhusluften, jag skulle snart vara fri! Springa lycklig iväg, hand i hand med mina klortabletter, över blommande fält.... nej. Kortet fungerade inte. "Jag kan ta din legitimation" sa kassörskan, men nej, det fungerade inte ändå. Svettig sträckte jag fram mitt andra kort, mitt nödfallskreditkort. Tvärstopp, fungerade inte heller. "De har nog avmagnetiserats" säger kassörskan hjälpsamt "det kan bli så om man har för många kort ihop". Skamset fick jag lomma iväg, och hela vägen tillbaka till jobbet förbannade jag mitt senaste förvärv på kortfronten, mitt splitternya HM-kort. Det var tydligen droppen som fick min plånbok att rinna över.På jobbet upptäcker jag att det möte jag trodde började klockan 2 i själva verket började klockan 1, och jag var tio minuter försenad...Tisdag:Sådär ja! Imorse tog jag minsann mod till mig och skulle köra vår eu-moppe in. Jag har dragit på det lite, jag var helt enkelt feg. Jag har aldrig haft någon moppe, och tänk om polisen skulle ta mig? Tror ni jag fick igång den? Nej. Jag vred och drog och tryckte, men den hostade bara lite. Jag hojtade till grannens pojk, en finnig, ranglig yngling i moppeåldern (perfekta förutsättningar mao) och han kom snällt och försökte hjälpa mig. Han fick inte heller igång den. Jag har förmodligen dragit ur batteriet, och den gick inte att kicka igång heller... Min granne som brukar vara snäll och låta mig åka med hade redan försvunnit i fjärran. Så då fick jag traska ner till bussen, bara för att upptäcka att den enda buss som gick skulle vara framme halv nio. 40 minuter! Jag som skulle vara tidigt på jobbet idag hade jag tänkt! Just som jag funderade på att gå hem och lägga mig under täcket och inte komma fram förrän den här hemska veckan var slut, kom en ängel som bor granne med oss körandes (jag undrar alltid hur han får in de gigantiska vingarna, skulle vilja se honom kliva in i bilen någon gång. Och varför flyger han inte?) och plockade upp mig och körde mig till jobbet. Nånting bra iaf.Ett är helt säkert: Jag köper ingen lott den här veckan! Det är bara att sätta på sig hjälmen och vänta på vad mer gudarna tänker slänga i huvet på en. Och ni som känner mig, akta er som sjutton, i närheten av mig kan vad som helst hända. Och inte är det trevliga grejer...
Jävla flugor!
Det är konstigt hur man på vintern glömmer alla äckliga flygfän man plågas av på sommaren. Hela vintern går man runt med en drömbild av sommaren, då är det alltid varmt och man är ledig hela tiden. Man har glömt regnet, lukten av kycklingskit (för er som missat just den upplevelse är det inget att stå efter!), svettiga dagar på kontoret och så alla dessa myggor, flugor, knott... Nuär sommaren här och huset är fullt av oönskade gäster. Men men, sommaren ÄR här, och trots att den aldrig blir riktigt så guldkantad som man tror i januari, så är ändå drömmarna om allt som kan hända de närmaste månaderna värt den lätta besvikelse man senare kan känna då man sitter inomhus för fenmte dagen i rad och stirrar ut på det hällande regnet. Den här sommaren kommer vi alla att bli jättebruna (men inte bränna oss), vi kommer att ta nattdopp i havet, våra singelvänner kommer hitta någon att älska, det kommer inte att regna men gräset kommer ändå vara gröt. Och inga jävla flugor. Eller hur?
Om man är ute och cyklar....
.... och kommer till en korsning med stopplikt, måste man stanna helt även då? Eller gäller det endast motorfordon? Tänk så mycket man inte vet här i livet, är det inte underbart? Tänk om man vore helt fullärd, alternativt inte nyfiken på nåt, vore det inte fruktansvärt trist?
En blytung himmel...
...hänger nu över oss. Det enda positiva med det är att jag äntligen känner att just det uttrycket är adekvat, "blytung". Det är annars ett uttryck man vanligtvis hittar i litteraturen. Men, voilá, vill ni se en blytung himmel - titta ut nu. Åtminstone om ni bor där jag bor, annars kan jag inte garantera graden av blytyngd.Valborgshelgen blev blöt, grå och ganska trist. Fredagskvällen inledde med en tristess av sällan skådat slag. Både maken och jag höll på att krypa ur skinnet för att det var så fruktansvärt tråkigt, nästan sådär tråkigt att det kändes overkligt. Lördagskvällen bjöd vi så hem lite vänner och uppmanade dem att tömma vårt dammiga spritförråd. De gjorde vissa tappra försök, var åtminstone betydligt mer berusade när de gick hem än när de kom, men fortfarande står det kvar en oroande mängd dammiga spritflaskor som är allt mellan halvfulla till helfulla. Dessa tecken på vår ålderdom måste väck! Nästa gång bjuder vi dig, snajd!Söndag så, självaste Valborgmässoafton. Barnfamiljsmiddag hos kompisar, sju vuxna, fem barn, fullt ös. Första grillningen, mums. En helt otrolig mängd prat om att det ena eller det andra inte blev som det skulle. Kladdkakan var för salt. Tydligen. Vad det var för fel på brödet lyckades vi nog aldig lista ut, men nåt fel var det, enligt tjejen som stått för bakandet. Det skulle inte vara så där helt enkelt. Att det sedan var snyggt och gott var tydligen inte viktigt, för det skulle inte vara... så där... Så fruktansvärt irriterande. Varför, o varför ska folk hela tiden tala om att det de själva har gjort blev misslyckat, även när ingen annan märkt ngt? jaja, jag gör samma själv ibland, men efter att suttit genom en hel middag på temat ska jag verkligen göra mitt bästa för att låta bli. Nåja, vi gick och kikade på byelden i alla fall. Med hjälp av lite bensin fick de till slut fyr på den och en tjock, kvävande rök lade sig över nejderna. När brinnande flagor hotade regna över oss gick vi hem i småduggandet. Såg på en film. Långt borta är tiderna då Valborg var sommarens första, men inte sista, rejäla fest och första maj ägnades åt damage control....
